Den urgamla ätten von Rosen, som enligt en släkttradition skall härstamma från Böhmen, uppträder urkundligt i Livland med Voldemar von Rosen, riddare och vasallus ecclesiæ Rigensis, vilken förekommer i handlingar mellan åren 1288 och 1328. Hans broder Otto, som nämnes först 1291, stupade före 1312 i de livländska fejderna. En yngre Otto, som 1340 var vittne, hade sönerna Voldemar, vilken förekommer från 1338 till 1362 och Johan, riddare.

Denne senare levde 1366 och ägde, enligt pärmbrev i riksarkivet, gods i Harrien och Allentacken i Estland, tillsammans med den yngre Voldemars söner Hen[n]icke och Otto. I Livland innehade släkten under dessa och närmast följande tider länshögheten över den lilla staden Roop och socknen med samma namn med där belägna gods, bland vilka voro Gross Roop, Klein Roop och Hochrosen. Nämnde Johan von Rosen förekommer med sina söner, riddaren Otto och väpnaren Claus i en handling av år 1389 (i greve Eric von Rosens arkiv på Rockelstad). Otto levde ännu 1397. Dennes son Johan, vilken synes ägt Mojahn i Wolmars socken i Livland, sålde 1408 sina gods i Harrien i Estland till Didrik von Vietinghoff. Den förläningsrätt till sistnämnda gods, vilken släkten förbehållit sig, avsade sig 1474 då levande herrar von Rosen i Livland. Dessa voro då Hans, Ottos son, och hans bröder av linjen Gross Roop, Karsten, Jürgen och Hans, av linjen Klein Roop samt Karsten, Jürgens son, till Hochrosen. Sistnämnda gods innehades av Karsten von Rosens avkomlingar, till dess en ättling Reinhold, död 1660, överflyttade till Preussen och blev stamfader för en därstädes bosatt, 1751 utslocknad ättegren. Av denna linje säges även hava varit den Christian Joakim von Rosen, född 1658 i Livland, död 1708 som överstelöjtnant vid Magnus Stenbocks dragonregemente, vars sonsons son Adolf Ernst Ferdinand 1852 fick preussiskt tillstånd att föra friherrlig titel och vars avkomlingar fortleva i Tyskland. Till linjen Gross Roop hörde de bekanta krigarna Reinhold von Rosen, född omkring 1600, som började sin bana i svensk tjänst under trettioåriga kriget, men sedan övergick i fransk tjänst, död 1667 som generallöjtnant och guvernör i Elsass, där han ägde Bollweiler och Herrenstein, m fl gods, och dennes brorson och måg Conrad von Rosen, född 1628 på Klein Roop, som likaledes först var i svensk och sedan i fransk tjänst samt slutade som marskalk av Frankrike, död 1715 på slottet Bollweiler. Denna franska gren är utslocknad. Conrads äldre broder Fabian, till Raiskum i Roops socken, gift med friherrinnan Elisabet Khevenhüller, nr 10, och deras avkomlingar kvarstannade i Livland. Linjen till Klein Roop skall 1693 hava erhållit riksfriherrlig värdighet. Det gamla familjegodset Gross Roop, som 1625 gick ifrån släkten, återköptes 1857 av ryska generalen Johan Gustaf von Rosen, som 1866 därav stiftade ett fideikommiss, vilket sedan innehades av hans ättlingar, tills större delen av godset 1919 exproprierades. Själva slottet jämte ett landområde på 50 hektar är dock fortfarande i den siste fideikommissariens, före detta ridderskapssekreteraren, baron Hans von Rosen, ägo. Till vilken linje de svenska ättegrenarna hörde, är icke med visshet känt. Olika källor uppgiva Klein Roop och Hochrosen. Emellertid hava deras medlemmar före överflyttandet till Sverige varit bosatta i Estland, där deras äldste gemensamme stamfader, riddaren Hans von Rosen, uppträder urkundligt från och med 1493. Nämnda Hans von Rosens son var nedanstående Johan. Greve Gustaf Fredrik von Rosens äldre broder, lantrådet i Estland Hans von Rosen, född 1685, död 1767, gift med friherrinnan Augusta Sofia von der Pahlen, nr 75, född 1689, död 1747, ärvde godset Sonorm efter fadern. Från honom härstamma ättegrenarna till Sonorm, Lückholm och Huljal i Estland. Ätten, som immatrikulerades på riddarhusen i Riga under nr 15 bland herrmästerliga ätterna, i Reval under nr 47 och i Mitau under nr 149, erhöll 1855 rysk kejserlig bekräftelse på friherretitel.

Samtliga släktmedlemmar kan ansöka om tillgång till von Rosens släktdatabas. Ansök direkt på denna adress.