Fredrik Ulrik von Rosen var född 1731. Han avled 1793 i Stockholm. Fredrik Ulrik var son till Gustaf Fredrik von Rosen (1688–1769) och hovfröken friherrinnan Ebba Margareta Banér. Fredrik Ulrik ingick liksom fadern mycket ung i krigstjänst och erhöll sin första fullmakt såsom fänrik vid Hamiltonska regementet 1747. Två år därefter befordrad till löjtnant, utnämndes han 1754 till regementskvartermästare och blev följande året stabskapten. Han skiftade bana till hovet, där han anställdes som kammarherre 1764 efter en längre tids vistelse i Frankrike,och sedan han 1762 tagit avsked ur krigstjänsten. År 1766 utnämndes han till hovmarskalk och blev 1774 överhovstallmästare hos drottningen. Under frihetstidens senare skede deltog han i det politiska livvet på hattarnas sida och var 1765–1767 fullmäktig i Jernkontoret. Under förberedelserna till riksdagen i Norrköping 1769 förvaltade han den krigskassa, varmed hans parti sökte vinna ökade krafter. 1776 till 1781 var han landshövding i Åbo. Så småningom hade von Rosen kommit att ansluta sig till oppositionen mot Gustav III och var vid 1786 års riksdag en av dess verksammaste »operatörer», nära lierad med Axel von Fersen. Vare sig i tanke att avväpna honom eller av artighet mot hans måg, den inflytelserike friherre Ruuth, utnämndes von Rosen 1788 av Gustav III till riksråd, från vilken post han följande år entledigades vid rådskammarens upplösning. Fredrik Ulrik von Rosen var gift med Hedvig Sofia Stenbock (1734–1809), dotter till estländska lantrådet Fredrik Magnus Stenbock, dotterdotter till Adam Carl De la Gardie och härstammande från Bureätten. De fick fem barn, Gustaf Fredrik (1758–1815), Robert Magnus (1762-1825), Axel Pontus (1773-1834), Carl Mauritz (död ung) och Ebba Ulrica, gift med greve Eric Ruuth.